Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BENGT (för sig’.
När skall det minnets fläckar plånas ut?
KNUT (HJUgi).
I månget år har nu jag sutit här
I torftig stuga, seende min dotter —
Allt hvad jag öfrigt har af fyra barn —
Uppvexa herrligt till en fager jungfru,
Och icke fager blott, men vän och höfvisk,
Och lydig faders bud, tills nu i dag.
Hvem var väl fader och kan undra på
Att i mitt sinne jag på henne hoppats,
Se’n inga söner mer jag har på jord?
En dag, så tänkte jag, en riddersman
Skall föra henne till sin gård som brud,
Och så skall hon oss höja ur vårt fall
Och gifva framtid åt den sjunkna slägten,
Och hämna mig på Jarlen och hans ätt
I det hon fostrar söner som en dag
Åt Jarlens ättlingar tillreda mäkta
Ett blodigt Herrevad till hämd för vårt. —
Nu kommer du, en simpel väpnare
Hos lagman Bengt, min dödsfiendes broder,
Så ung till vett som han är ung till år,
Och räddar dotter min och stjäl dess hjerta
Och störtar så min framtidsdröm i grus!
Så hör nu här din dom: När riddare
Du blir, och eger gods och gård och makt
Och kan mig lofva hämd på Bjelbojarlen,
Kom åter då, och Sigrid blifver din!
BENGT.
Är det ert sista ord?
KNUT.
Det är mitt sista.
BENGT.
Och sväij en J derpå?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
