Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att löda Sverges krona så orubbligt
Fast vid min slägt, att inga tiders stormar
Den slunga kunde från dess hjessa ned!
Men ödet, som mig mycket gaf, har nekat
Mig bästa gåfvan dock: en värdig son
Som kunde taga vid der jag måst’ sluta! —
Ty, ve mig, Waldemar en vekling är,
Vällustig, flygtig, utan mannasinne
Och mannamod, — en flöjel, känslig för
Hvar stundens vindflägt, hur deu blåsa må,
Och färdig att bortkasta lif och ära
Och gods och välfärd för en qvinnas smek. —
Min andre son, min Magnus, lofvar mera,
Fast barji ännu, än denne Waldemar! —
Han har mitt sinne, junkern! O, att han
Min mannastyrkas förstling hade varit! —
Nu skall han kanske i en framtid taga
Hvad då han egt, ty örnevingar vexa
Helt visst en dag uppå den junkerns skuldror,
Och svage Waldemar får se sig for! —
Kanske skall dock min Waldemar sig stadga
Nu, sen han maka fått! Sophia är
Tillräckligt fager att hans sinnen fängsla,
Och hoppas jag att hon skall vara äfven
Tillräckligt klok att taga hjertat fast
Och hålla väl det q var, sen hon det fångat!
Så kan det kanske bättre sig gestalta
Än hvad min rädda aning målar sig!...
(efter en paus)
Men icke nog med detta: Broder Bengt,
Den yngste af de bröder himlen gaf mig,
Och hittills underdånig minsta vink
Från jarlens hand, — nu sätter djerft sig upp
Mot mig — bedårad också han, af kärlek!
Men leker han med mig på detta sättet,
Det kan den djerfve sällen illa gå!
{lugnare, i det han sätter sig vid bordet)
Dock, säkert han betänkt sig! Härved Boson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
