Sång till finska arméen / 9 (1809) Author: Per Adolf Granberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sång till finska arméen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Och Hickan, sträckande försvararen sin famn, De ärr hans panna fått med sina kyssar hölja, Och skalden i en sång förvara kämpens namn, Och landsmäns tacksamhet hans steg till grafven följa. Men J, som, skyddande ett älskadt fosterland, Ert lif till offer gett i mödorna och striden, Skall ingen minnesvård, af tacksamhetens hand, Förvara edra namn mot glömskan eller tiden? Får endast saknaden, i sorgens skugga gömd, Åt far och son och vän en gärd af tårar bära, Och måste Sångmön änn, till neslig tystnad dömd, Förglömma vår förlust vid minnet af er ära? Nej, rodne sanningen för hennes språk ej mer; Nej, nämne hennes röst ej endast edra dygder, Af svaghet döljande att hatet offrat Er Och tändt den furiens bloss, som härjat edra bygder. O! när en lycklig dag en maka eller mor Får sluta i sin famn hvad kriget ännu sparat, Då täcke hon det mod, som hennes lugn bevarat, Den Dygd, i farans stund, som Sverges räddning svor, Och död och undergång åt våldet blott förklarat[1].

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>