Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äfven lugn i medvetandet, att han ingalunda vore saker till
det tillstånd, i hvilket så väl hans kammarpiga Greta H., som
Kellgrens Maja vid samma tid råkat. Själf misstänkte Z. starkt
en ung prestman, som en lång tid träget hälsat på honom, och
bedrog sig icke däruti. Omsider uppdagades rätta förhållandet,
och Z. återvann sitt herskaps fullkomliga förtroende. År 1800
anhöll samme prestman genom tredje person hos Z., att han
måtte förskaffa honom assessor Gahns röster till en
komministratur i Jakobs församling; men man må icke förtänka
Z., om han icke ansåg sig böra taga någon befattning med
den saken.
Vid Kellgrens död 1795 hade Greta H. återigen varit
framme och skylde sedan på den aflidne skalden. Kellgrens
Maja åter blef gift två gånger med hederlige handtverkare.
1825 enka för andra gången bodde hon på Löfsta bruk,
tillhörigt excellensen Rud. Cederström, och rådfrågade en gång
professor Z. för sjukdom. Tiderna hade då ändrats betydligt,
sedan de båda glada, men obetänksamma flickorna fettisdagen
1793 trakterade medikofilarn Z. och hans disciplar med
hetvägg (fastlagsris) på sängen.
Då Z. i december’ 1791 första gången presenterade sig för
assessorn och hans familj, riktades äfven tvänne främmande
ögonpar forskande på den unge norrlänningen. De tillhörde
Kellgren samt den alltid muntre och på infall rike
advokatfiskalen magister Peter Bergström.58 Z. hade knapt hunnit
hälsa, förr än Bergström frågade honom, hvad man i Upsala
tykte om Dumboms lefverne samt om yvibdt oeaurou stode i
aoristus primus eller secundus. Han hade sedan ofta roligt af
denne man. Äfven Kellgren, för hvilken Z. snart fattade den
varmaste tillgifvenhet, bevisade honom sedan mycken vänskap
och förtroende. Han tittade ofta i förbigående in hos honom
och språkade en stund eller roade han sig att höra på Z:s
öfningar med sine disciplar; att höra desse läsa Cornelius Nepos
var honom ett synnerligt nöje. En gång nämde han för Z.,
att Gustaf III icke velat gifva Lehnberg något, ty »denna
nation är så beskaffad, att, så snart de kunna lefva, skrifva de
ej mer». Stundom skämtade han med sin unge vän. Dä Z.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
