Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mänhet icke tog med i räkningen. Man blef prest lika
ogeneradt, som man blef jurist eller läkare eller filosof; och,
likasom ofta vid universiteten lärde, hvilka under sin kraftigaste
mannaålder varit professorer i andra ämnen, på gamla dagar
fingo transport till någon professur inom den teologiska
fakulteten med thy åtföljande prebende; så var äfven det idylliska
lifvet såsom »käre far» i något fett pastorat oftast det mål, som
hägrade för elementarläraren såsom den slutliga belöningen för
hans pedagogiska mödor. Detta hindrade visserligen icke, att
en och annan kände sig mindre väl i de band, som presteden
pålagt. Så skref den unge presten Per Staaff76 till Z. från
Rätan den 10/3 1807 bland annat: »Mina nuvarande
omständigheter tillåta mig ej at återse academien, at åter få njuta
dess lycklige rättigheter. Min far dog. Jag sökte, efter hans
död, at få prästas, till lättnad för min fattiga mor; och detta
beviljades mig–––-; evigt är jag således fastsmidd i den
andliga kjädjan, för evigt utestängdt är mitt hopp at åter få
inrymma den krets, där muserne vistas.» Någon mycket from
man var nog icke häller Z.; han hade altför mycket
sysselsatt sig med och förvärfvat insigt i lagarne för denna här
verlden, sådan denna Guds skapelse uppenbarar sig för oss, för att,
med kasserande af denna, ständigt hafva sina blickar riktade
på det azurblåa hvalfvet, och, missnöjd med sin lott härnere,
altjämt mumla om, huru mycket bättre det är i den verld,
som man icke ser. Men han var icke häller någon rationalist
och ansåg sig, såsom han i ett vid denna tid skrifvet bref
yttrar, »nog kunna bevisa, at icke medicin leder til fritänkeri».
I alla händelser slog han presten ur hågen och återvände med
sine disciplar till Stockholm den 11/7 1797.
I sekler hade den civiliserade mänsklighetens manliga hälft
vandrat sin väg fram i knäbyxor och långstrumpor. Till de
julklappar, hvilka Z. årligen brukade erhålla af assessorn, hade
alltid hört hvita silkesstrumpor, och det var med en viss
förundran, som han nu vid sin ankomst till hufvudstaden i
Kungsträdgården såg karlar klädde i långbyxor eller pantalonger. Men
exemplet smittar; och redan den 12/9 samma år fick man för
första gången se Z. uppsträkt i dessa moderna plagg, hvartill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
