Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
råd, andre gåfvo S., att söka i glada sällskap och nöjen skingra
melankoliens dimmor, rådde honom i stället till strängt arbete
och trägna bad under den passande årstiden. Under de
följande åren var S. jämförelsevis bättre, men började år 1828
åter tala »om drömmar och galenskaper». Den slutliga
katastrofen inträffade imellertid icke i Z:s lifstid.
I mars 1822 hade kronprins Oscar, åtföljd af Tannström,
åter varit i Upsala. Z. uppvaktade honom och blef mycket
nådigt emottagen samt var äfven den 16/3 inbjuden till honom
på middag. Sedan reste prinsen till Salsta. Den 1/6 1825
anlände kronprinsen på nytt till universitetsstaden, denna gång
åtföljd af sin unga gemål. Studenterne stodo uppstälde söder
om slottet, där de med en sång, författad af huspredikanten
magister Carl Fr. Rundblom, emottogo de höge resandena, som
ankommo kl. 1/2 8 och genast lemnade sina vagnar samt till
fots begåfvo sig in på borggården, där de mottogos af
friherrinnan Fock och hennes barn. Sedan förestäldes stater och
kårer först för prinsessan, sedan för prinsen, som därjämte lät
hela studentkåren defilera för sig. »Det var en skön prinsessa»,
utropar Z., »och svenska talade hon obehindradt.» Den 4/6
lemnade fursteparet Upsala, äfven då hälsadt af de unges
hyllningar och sånger. — Den 11/2 1826 anmodades Z. i konsistorium
att åtaga sig att orera i Upsala vid prinsessans väntade
nedkomst, men vågade icke åtaga sig det för hälsans skull. Jublet
i Upsala med anledning af Skånehertigens födelse var så stort,
att Z. den 5/5 måste inställa sin föreläsning af brist på åhörare.
Af främmande var Z. lika road, som förr; vänsäll, som
han var, behöfde han ej häller någonsin frukta att icke få
utöfva värdskapets pligter af brist på gäster. För vänners
räkning fanns alltid i hans hem en uppbäddad säng, hvilken
ofta fick göra tjänst, isynnerhet vid tiden för distingen, då
marknadsresande landtbor, såsom Björkmans, Liströmers m. fl.
brukade taga hans gästfrihet i anspråk. Den 25/11 1824
anmärkte han i sin dagbok såsom något märkvärdigt, att ingen
hälsat på honom på hela aftonen. Hans hem var en
mötesplats för landsmännen, ett fridlyst område, där personer från
skilda läger sammanträffade. Trakteringen, som bestods, var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
