- Project Runeberg -  Minnen från fjällbygden och Fyrisvall /
137

(1886) [MARC] Author: Sven Johan Kardell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

han genom sin fosterlandskänsla; han kände med sig, att
oslitliga band förenade honom med de bygder, som sett honom
födas, som med sina håfvor både i andligt och materielt
hänseende så väsentligt närt och utvecklat honom. Därföre tänkte
han högt om sitt Jämtland; och därföre skänkte han med varm
hand alt, hvad han egde och hade, till grundläggande af en
»själens skattkammare», för sin fäderneprovins.

Han begrofs enligt sin i lifstiden uttrykta önskan på
Vaksala kyrkogård. I sitt testamente hade han föreskrifvit, att
hans dödsfall skulle endast för de närmaste slägtingarne och
vännerne notificeras; att professor Komanson skulle anmodas
att öppna liket, som sedan utan svepning skulle läggas i en
simpel likkista, samt att begrafningen skulle ske utan
ringning och så enkelt som möjligt. Till sin L. D. och Edholm
hade han särskildt framstält sin önskan, att hans graf ej
måtte smyckas med något monument, utan att blott fyra
lindar måtte planteras däromkring. Ty hans valspråk hade
alltid varit: »Bene vixit, qui bene latuit, qui vivens moriensque
fefellit» 163.

Z:s sista vilja verkställes af kuratorerne i dödsboet,
nämligen professor Bredman, lagman Nensen och adjunkten Deliden.

Aderton vintrar hade bredt sina bårtäcken öfver Z:s graf,
Tannström och Nensen slumrade sedan flera år till baka
dödens sömn under torfvan, Gunnar Backman stapplade på
grafvens brädd, men ännu hade Bredman och Edholm ett godt
stycke väg kvar på sin jordiska vandring. Då — det var
våren 1847 — afslutades den sista läseterminen i det gamla
skolhuset på Stoeke. Då hösten kom, samlades lärarne och
lärjungarne i Östersund; och de förra skolrummen därute stodo
tomma, tills huset efter en tid såldes och bortflyttades. Det var
den energiske landshöfding Sandström, adlad Sandströmer, som
omsider lyckats genomföra denna skolans inflyttning.

Nu står Jämtlands bibliotekshus ensamt kvar på
skolbakken, och böckerna förvaras fortfarande i det samma, utan att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:13:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fjallbygd/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free