Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nådiga I gudar, gifven oss denne mannens själ», och
där sitta de (eller de som aflöst dem), intill dess att
något djur, en myra eller dylikt, kommer krypande på
duken, och då varder djuret, i hvilket man antager
den dödes själ vara ingången, med mycken
högtidlighet begrafvet. Iroquois-stammen i Nordamerika
har för sed att på aftonen af begrafningsdagen
lössläppa en fogel, som anses taga med sig den dödes själ.
I Mexico trodde man, att ädlingarnas själar gingo
in i fagra sångfoglar, de lägres i vesslor och
skalbaggar o. s. v.; i Brasilien antog man att de tappra
efter döden blefvo foglar, de fega åter krälande
djur. I Afrika tror man, att de onda efter döden
blifva schakaler, de goda blifva ormar, hvadan ock
Zulu-kaffrerna aldrig döda vissa ormar. I Guinea
tror man, att de dödas själar flytta in i aporna
o. s. v.
Ett ännu lägre stadium finnes, då man låter
människans ande slå sig ned i örter och träd,
hvarigenom hon fortlefver med allenast vegetativt lif.
Dock plägar ett sådant lif efter döden anses som
mycket uselt. Någre brahmaner pläga, när de äta
bär, akta sig väl att upprycka växterna med
rötterna, på det de icke skola rubba själen, men andra
göra sig icke samvete däraf, emedan de i växterna
boende själarna befinna sig i ett så uselt tillstånd,
att det för dem är vida bättre att ingå i en djurisk
eller mänsklig organism. Måhända får man med
denna tro förbinda den flerestädes, t. ex. i Australien
och Afrika, förekommande seden att gömma de döda,
uti ihåliga träd. Samma sed har funnits i
Lappland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
