Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sinnesriktning frändskap till ett djurs natur — äfven vi säga ju
ännu bildligt, att den ena är en björn, den andra en räf
— och då trodde man själen efter döden öfvergå just
i det djuret. Det låg nära tillhands, om det,
hvarigenom människan liknade djuret, var ett fel, att
uppfatta själens öfverflyttning i djuret såsom ett straff
för en viss synd eller en viste förvänd sinnesriktning.
En sådan uppfattning ligger till grund för de
utbildade lärorna om en ständigt fortgående
själavandring, hvilka icke tillhöra den naiva folktron,
utan äro alster af en systematiserande
tankeverksamhet.
Vi finna denna lära, som bekant, uti Indien,
hvarest hon utbildades af buddhisterna. Man
skördar sina gärningars lön därigenom, att själen ingår
i ett djur — de uslaste blifva myror, löss och
maskar — och sedan fortgår vandringen från lägre
till högre, genom olika djurslag, från djuren till
människorna och genom dessas olika kaster, tills
man blir en af de himmelska andarna, ja tills man
blifver en gud. Ej ens då har man hunnit målet,
man kan ännu falla, ty man har fortfarande
begär, måste därför ännu med kufvande af sina
lidelser och med försakelse arbeta sig upp, till dess
man varder en af andarna ofvan Indras och Maras
himmel, hvilka ej längre hysa någon åtrå och
därför förlorat all individualitet. Här hade således
själavandringen ett mål i en själarnas boning i
höjden — vi hafva därmed berört det andra slaget af
själavandring.
Äfven hos Grekerna sattes själavandringen i
system inom den pythagoreiska filosofskolan och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
