Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aa hvor det faldt sammen alt det, jeg hadde drømt mig saa rikt ute
i den store verden.
Og Lofoten i al sin vilde eventyrherlighet! I gylden kveldsol med
lysende sneflekker dukket den mægtige fjeldrække, slot efter slot, op av
det store mørkeblaa havet.
Langt ute, paa en ensom ø,
saa jeg sent en aften den vilde
bjergrække borte i horisonten i
fuld hildring. Det var allerede
paa den tid, midnatssolen dyppet
halvten av sin skive i havet, for
saa atter at stige op.
Det tryllende luftsyn la en
ellipseformet solskive ovenpaa den
anden.–-Der stiger av de
vilde fjeldtopper de mest fan«
tastiske former. De stiger og faU
der med en verdens skiftende uro«
lighet.
Nogen gaar lynsnart i veiret,
andre stille, rolig; men der er en
evig kamp om pladsen, en gjæ=
rende uro og veksling, som gjør
ens tanke svimmel. Mægtige som
Babel taarner enkelte sig op, hundrede mindre hopper urolige rundt om.
Der reiser sig taarne og kasteller, fantastiske slotte og elendige smaahytter,
alt i en uendelig øde stilhet.
Det er livets evige selvhaan, de falder alle sammen, stille, stille, det
store Babel ved siden av den usle hytte. Men op av deres grus stiger igjen
nye skikkelser, pralende, beskedne, for selv atter at gi plads for andre. Det
er et flammende: «Mene mene tekel.»
Men naar man er alene, ser man gjerne mer, blikket blir skarpere, det
blik som vender indad.
70
Havmanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
