Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Fejden med fribytarne - I. Björnskytten Walther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi dröja fortfarande i Viksjö-dalen, ett af
Norrlands-naturens många paradis, men under
år, som här avses, gästat av en allt annat än
paradisisk befolkning. En från början fattig,
avsides liggande skogssocken, därtill utskojad och
härjad av skogsrörelsen i dess sämre framfart och
oundvikliga plågoris. Det var livsfarligt att möta
dessa Viksjö-vildar, när de körde hem från stån
hela långa raden som överlastade hästplågare
under skrål och otidigheter, med tömlyckan i
högsta hugg över de ursinnigt fram jagade djuren.
Rätt som oftast lyktade färden med
sammanstötning eller annan »kattskjuts» — i
landsvägsdiket!
Störd hemfrid, blodviten, knivdragning,
fylleri och annan ogudaktighet hörde till dagens
ordning och nattens oordningar, när dans
förekom å någon av de många skogsmoarnes torp på
landskapshyllorna här och där under bergen, ty
där det en gång var floddal, uppstodo dessa
niphyllor, den ena över den andra.
De socknemän, som hade någon ansvarskänsla
för samhällets räkning, voro förtvivlade över
detta oleverne. De sågo slutligen ingen annan råd
än tillsätta en ordningsman, som skulle hålla
ett vaksamt öga på vildarne vid dessa dansgillen.
Paul Walther ansågs vara den lämpligaste att
bekläda detta förtroende och så blev han utsedd till
»danspolis».
Björnskytten infann sig mycket riktigt vid
nästa anmälda dansgille. Det skulle stånda i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
