Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Fejden med fribytarne - I. Björnskytten Walther
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bäst ingen visste ordet av, kom en gammal
hattskrålla seglande tvärs genom rummet, slog
ned över ljusdanken på bordet och släckte den.
Så small det borta i mörkret; någonting stort och
tungt hördes dråsa omkull i vrån, samtidigt blev
det vilt skrammel i slarvorna efter några gamla
grytor, som skräpade där. Sedan var det tyst,
skräckfull^ andäktigt tyst...
Då de åter fingo ljus i saken, låg dansgillets
kämpe avsvimmad bland grytslarvorna i vrån.
»Hå, han föll visst!» utbrast björnskytten
och såg aldrig så oskyldig ut som då.
Sällskapet drog öronen åt sig och tyst blev
det med glåporden, men därmed var trevnaden
också borta från detta gille. En efter annan
smög sig i väg som en skälm från alltihop.
Efteråt gick det lugnt och städat till vid de
»baler», där björnskytten var med. Så särdeles
många blev det inte nu, då man ej fick läska
själen i fritt oleverne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
