Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Fejden med fribytarne - V. Serafime
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 4i —
som funderar på att gifta bort Efraim med
skräd-derskan.»
»Nej, vad hör jag», lät Serafimc så yster
och så kom åter hennes mjuka, klingande och
hejdlösa skratt.
Indragen i munterhetens smitta fortfor
Janne:
»Mor säger, att han är en ovanligt slug och
knepig karl, så att utan mening var det nog inte
sagt.»
»Nej, vad säger du! Är han kvar?» yrade
Serafime.
»Ja visst, men ligger ännu, tror jag.»
»Jag måste få tala med honom», vidhöll den
troende Serafime, och de unga tu hördes lämna
lövsalen.
Den lyssnande rätade upp sig i sängen och
hann nätt och jämnt få en titt på Serafime
genom gluggen. Vad i all världen nu? Det klack
till i björnskyttens lugna och trogna hjärta.
Besitta den tösen! Det var då ej för underligt, att
gossen fastnade på den kroken. Detta kunde till
och med några fler ha råkat ut för.
Han hörde någon komma upp för stegen, lade
sig ned igen och låtsade snarka som i djupaste
sömn. Det var hjälpflickan Maria, som bar upp
hans kläder och stövlar borstade. Hon ropade
över honom att han borde stiga upp och komma
ned, ty Serafime ville tala med honom.
»Hä?» sporde den låtsat vaknande.
»Serafime ville tala med farbror Paul», upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
