Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Fejden med fribytarne - VI. Hos patronen på hans kontor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 62 —
gas till grund för rättegång mot denne skruv. Men
aldrig hade han hoppats att i ett enda varp så
grundligt fjälla en sådan där, så behärskad, lugn
och försiktig som han var, en skälm så grundligt
förklädd, att icke ens de mest påtagliga offren
anade honom. Den fromme lutheranen knäppte
händerna och gav Gudi tack och ära för denna
bragd under glad åtanke på de sex torftiga
medmänniskor, vilkas lilla arvedel han bar på sig
räddad.
»Du ser så småblid ut, Paul!» anmärkte mor
i huset.
»Ja, tanken for nog hit och dit», tyckte
gästen.
Så kom han ihåg Efraim Pettersson.
Skulle han verkligen lägga sig i det där?
Tja, det kunde just bero på. Företaget kändes
lockande. Efraim var nära nog raka motsatsen
till en slipad skälm, en oborstad, grov, obehärskad
lymmel, som under sin hejdlösa framgång i
uppenbart dålig vandel mot medmänniskor låtit
sig dåras av den galenskapen, att ingenting vidare
bet på honom. Den oefterrättliga dumsnuten
Efraim skulle han då ta i ett enda nafs, om det
bara funnes en aldrig så liten trådända att
börja med.
Ja, Efraim vinkade jägarn i hågen såsom en
både fullmogen och sällsyntare godbit
Han skulle ut och fresta på Efraim.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
