Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Fejden med fribytarne - IX. Å källaren Thule
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 90 —
»Jaha, då må jag väl säga, att Guds finger
är synligt för andra gången i dag.»
Persson och Skalin blevo något undrande.
»Si nu händer, att Skalin skulle kunna dra
mig ur ett stort bekymmer genom sitt
vittnesmål», tillade deras bordsgranne.
Och så fick jägarn anledning omtala den
angivelse, som riktats mot honom. De andra två
sutto med stora ögon. En sådan skruv, en sådan
fähund! Vem hade kunnat vänta sig sådant av
Törnqvisten, som hettes vara en stor andans man ?
Nej, nu gick då skammen alldeles för långt på
torra landet, tyckte bägge grannarna i laget.
»Ja, nu blir Skalin bra att ha som vittne»,
tillade Persson.
Skalin drog ihop ögonbrynen alldeles grymt,
sög på sin »blås» några häftiga tag, skålade med
de andra och sade långsamt:
»Jag vet nog inte precis, om jag har lust för
det där.»
»Nej, hör nu Skalin!» föreställde Persson.
»Si jag ligger nog i afärder och timmerköp
och ett som annat med Törnqvisten.»
»Nånå, nånå, afärd ett, välfärd ett annat»,
invände Persson.
»Förstås det, men jag vill nog inte precis
stöta mig med Törnqvisten. Helst vill jag
slippa ifrån det där.»
»Det ena du vill, det andra du skäll. Se
där ha vi åter en mutkolv, en halvmänniska»,
tänkte jägarn inom sig och fortsatte högt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
