Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Fejden med fribytarne - XII. Uppvaknad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 123 —
bundna i överlastade brädgårdar och
bjälkupp-lag, som inte gå åt. Västmakterna behöva
händelsevis sina pengar till kulor och krut, men bry
sig inte mer om trä. Kriget mot Ryssland är snart
i gång, och här finns inte ryggar att invänta dess
slut. Kanske till sist måste svensken ut i krig för
att ta igen Finland på samma gång, och då vore
det färdigt. Du får snart se, vart era förnäma
halvylleherrskap ta vägen. D’är bara en tidsfråga
om första stora kraschen. D’är bäst att äta och
möja sig nu, medan det går an. Huru som helst
— jag passar inte för en fest, där en så långörad
åsna som Efraim skall sitta i hedersstol för att
han fick smörj och blev utskrattad.»
»Men varför passar inte du?» ville Serafime
ändå veta.
»Du kan väl få ett ordentligt svar. Mina
fäder ha sedan urminnes tider varit självständigt
folk på egen mark, hade ryggben för att hålla sig
upprätta, inte bara kröka sig, ögon att se med,
inte för att blunda och smila, tunga för att tala
med, inte för att dölja tankarna, fötter att stå på,
inte för att trampa andra. Sedan åto de för att
leva, men levde inte för att äta. Allt det där har
gått i arv till mig, det är alldeles för mycket
inbitet och ingrott. Jag kan ej hjälpa, att jag är
som jag är, nej jag kan inte.»
Serafime hade betraktat honom med den
oförståendes undran och utbrast slutligen under
ohejdat skratt med en alldeles ny klang:
»Varför kan inte du, då di andra kan?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
