Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Fejden med fribytarne - XII. Uppvaknad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 125 —
Sliten fram och åter av sina våldsamma
lidelser satt den unge mannen fullkomligt
handfallen. Det ena eller andra skulle inträffa blott
någon av de våldsamt korsande drifterna bleve
odelad herre över honom för ett ögonblick. Det
blev hatet och hämnden. Med möda återhållande
sig från att slå henne, röt han med ursinnig
stämma, som han aldrig hört av sig själv:
»Sera, kom aldrig mera hit! Gå din väg,
usla halvylle, halvmänniska, halvkräk!»
i»
Nästa dag på kontoret, där Janne Molin
infann sig, blek och förstörd, tog han Figge George
om hand vid dennes första stickord såsom då
höken tar en sparv, föste honom våldsamt ut på
backen och klådde honom tills han för Guds skull
bad om livets försköning.
Ovanpå detta fick nu Figge även avsked på
grått papper. Det var endast »praktisk logik»
i detta. Den, som fick ett stryk, skulle så givet
ha ett påbröd i dessa konsekventa tider, och nu
hade Figgen varit ute för grundsmörj två gånger
å rad. Annars är det möjligt att patron
Törnqvist anade sammanhanget. För övrigt behövde
han dra in på staten i de bistra tider, som nu.
förestodo. Rättnu var en man gudinog å yttre
kontoret och framför de andre kunde vindböjteln
Figge George undvaras.
Redan dagen därpå avreste Janne Molin till
fjälls för att som skogsinspektor och flottnings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
