Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första äventyret. Fejden med fribytarne - XIV. »Törnqvisten har gjort konkurs»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 57 —
jämte hela surven undan naglarna på alla dessa
bondkaniner. Så att när Efraim, iförd
blank-skinande storm och »en elegant dress» för övrigt,
var ute och »svajade» i sin glittrande sufflett
efter de två skinande, blanksvarta hästarna,
anlade han »en superb min», som talade och sade:
»Titta på mej, infödda kaniner! Här se ni
en rar och smart pojke!»
Sedan kunde ju svärfar alldeles obehindrat
sitta i orubbat bo, under den präktige mågens
skyddande namn intill döddagarna, då ägaren till
namnet med ens skulle bliva ägaren även till
gagnet. Så att även nådabarnet kunde knäppa
sina fromma händer framgent som hittills och i
stillsam själaro framsucka:
»Allt hitintills haver du hulpit, o Herre!»
En och annan enstaka tvivlare kunde
möjligen hänge sig åt någon svävande misstanke, att
ödets benrangel satt och grinade bakom denna
finurliga giftasplan. I Sofia Petterssons
instämda mål med yrkande på fullbordat äktenskap
enligt löftet var den rare Efraim redan dömd av
rådhusrätten att svära sig fri från såväl sina egna
lustigt skvallrande löftesbrev som ett personligt
vittnes utsago rörande givet äktenskapslöfte.
Dock hade Efraim redan gått till högre rätt;
det kunde bliva många turer i den långdansen
och en viktig fråga var, om skrädderskan kunde
orka med krigsomkostnaderna så långt som helst.
Det var just ingen, som allvarligen trodde på
någon framgång med detta mål utan motstycke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
