Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra äventyret. Vid Bomarsunds erövring - I. Ett ohörsamt släkte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I.
Ett ohörsamt släkte.
Det var bäste sjömannen norr om Stockholm,
Napoleon Ansgarius Vickbom, en bockskäggig
sjövilde med ljus ring i vassa brunögon, ty
Vick-bom’en var av skojarsläkt och hade vassa ögon.
Och så var det i de politiskt heta
krigsdagarne av senaste juli 1854.
Över Östersjön och Bottenhavet, som
vimlade av franska trikolorer och brittiska
örlogsdukar med fientliga uppsåt mot Ryssland, hade
Napoleon Ansgarius nått sin hemstad Hernösand
med späckad plånbok efter långvarig segling hos
utländarn. Klädd var han i gentil blå
kavajkostym, finrakad, stolt och förmögen värre. Hela
sanningen utan omsvep var, att Vickbom’en hade
kommit hem den gången för att, med händerna
stint nerstuckna i byxsäcken och mössan bakerst
på brunyviga nacken, titta in i vitögat på dem
som hade försmädat fattigpojken
»Skojar-Nappc». Detta fick nu vara fästmöjäntor eller
»blåfår»* eller guldkalvar, pepparkadetter,
stor-skolsbattingar eller ett som varje.
Kors, vilket namnlöst elände fick han nu
• öknamn på pensionsflickor.
t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
