Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra äventyret. Vid Bomarsunds erövring - I. Ett ohörsamt släkte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— i6y —
gra bleckor med den härlige Sjöström’en, de
nationella känslornas hämnare.
I sin harm över det gemena kapardådet
upp-byggde sig denna allmänhet också med en annan
kaparhistoria, som slutat vida förmånligare. Det
var också en stackars finne, som ute på havet föll
i brittiska klor. Lasten togs ombord å kaparns
däck, skutan efteråt i släp. Den fångne skepparn
satte sig förut å anvisad plats vid skansen och föll
i bittraste gråt. Man bad tolken fråga honom huru
det var fatt. »Nå, hustrun min dödde ju nyligen
i koleran, min gård brann ned av vådeld och själv
sitter jag nu här, en utarmad människa i
fångenskap», flintade finnskruven. Då britterna hörde
tal om kolera, fingo de mäkta brått att med raska
grepp av kransaxen hyva lasten tillbaka på
finn-skutan. Dit förpassades snarligen skepparn med
sina gastar och bads att dra för hin i våld allt
vad tygen höllo. — Den historien fann sådan
nåd för Napoleon Ansgarius, att han måste supa
på den i tolv mans lag en hel eftermiddag intill
nästa hanegäl 1.
Här, liksom överallt i Sverige, fann sig
allmänheten i den våldsammaste slitning mellan sin
givna dragning till Västmakterna mot Ryssland
och sin givna ömhet för det gamla dotterlandet
Finland. Dragningen mot väster var redan nu
betänkligt på upphällningssidan. Det brittiska
uppträdandet i Östersjön hade hela tiden varit
utmanande brutalt mot den svage, löjeväckande
svagt mot den starke. Om något franskt uppträ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
