Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra äventyret. Vid Bomarsunds erövring - I. Ett ohörsamt släkte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 170 —
tagsairihet, minst vad Sir Charles Napier utfäst
i en skrävlande båtsmans tonart. Den »frukost»,
som skulle spisas i Kronstadt, inskränktes till en
svårmodigt misströstande blick på anrättningen
genom fönstret. Vid en rekognoscering den 16
juli 1854 funno de förbundnes amiraler, att
fästningen icke ens kunde bombarderas — av brist på
mörsare! Deras f adon annaögon upptäckte
lyckligtvis en hel del andra omöjligheter. All tanke
på »middagen i Petersburg» måste under sådana
förhållanden uppges och den värmande branden
av Sveaborg fick man även undvara, om också den
gamla svenska fästningen sent omsider måste
uthärda en dags häftig beskjutning, utan att dock
lida grundligare skador. De brittiska eskadrarnes
företag voro i stället genomgående betydelselösa
och allt annat än ärofulla. Man hade inskränkt
sig till obetydliga strandhugg mot obefästa
finska städer och industriorter, som hemsökts med
brandskatt, plundring eller brand. Härvid kom
den brittiska tapperheten ej heller i allvarlig grad
till synes någon gång, när dessa rövarbragder
mötte motstånd. Den e"ngelska allmänhetens
missnöje med krigföringen fick ett saltat uttryck i
skämttidningen Punch, som rådde sina landsmän
vid östersjö-flottan att slå sig på
strömmingsfiske — för att åtminstone nyttiggöra den stora
myckenheten kapat salt!
Något företag av franska flottan hade under
hela tiden icke hörts av. Djupt bunden av både
oföretagsamheten och en ridderlig krigförings
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
