Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra äventyret. Vid Bomarsunds erövring - II. Till sjöss med en bonde som kapten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 173 —
Därtill spendersam, hurtig och självsäker. Han
hade ärvt sig rik och gift sig ännu rikare, där han
satt på knösen i gulgården — endast rikt folk
bodde i gulgårdar den tiden. Bra såg han ut;
det var en snygg och myndig skäggställning på
den karln, och tur hade han med kvinnfolken.
Jonke var så där lagom snygg och lagom dum,
därtill smårolig, obesvärad, eftergiven och
frikostig med dem. Så att till slut tyckte folket,
att man lyfte mun lika högt för att säga kapten
åt Fäldin, för sådant brukades nog åt rika karlar
med små sjömeriter. Och ville man erkänna
sanningen, så var han i grund och botten en beskedlig
och hjälpsam karl med redbart tänke- och
handlingssätt vid sidan av sin knipighet och fåfänga.
Däremot var det bara sanning, att Jonkes
hustru var snål som ett syndastraff. Hon kunde
visst med fog tycka, att karln inte uträttade
mycket, där han for och drev i halvhelgdagskläderna
såsom en annan halvhelgdagsherre. Och när folk
i allmänhet hade börjat kalla honom kapten, så
tyckte hon ävenså, att han kunde uträtta en
kaptens gärningar. Handeln var ju inte vidlyftigare,
än att hon själv kunde sköta den hemma i gården,
och sedan låg hon i som ett skavjärn både natt
och dag, att han skulle avskeda skeppar
Strandlund och gå själv som kapten på briggen, så vore
den besparingen gjord. Till slut gjorde
karltoken som käringtoket ville ha’et.
»Tänker Fäldin föra skutan själv nu då?»
undrade Strandlund småfnittrande som han bru-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
