Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra äventyret. Vid Bomarsunds erövring - II. Till sjöss med en bonde som kapten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 181 —
bellängd från skäret heller. Jonke hade hela
tiden fått stå där med sina nävar i byxfickorna
och gapa som en annan kalv.
Nu, då det var gjort och skutan förtöjd vid
bodarna, så må man tro, att skepparn från land
var ovettig, så att det förslog. Han var alldeles
förskräckligt ovettig, och aldrig ville det ta slut
med hans ovett. Mycket var det inte, som bet på
Jonke Fäldin, bara som vatten på gåsen. Men
ovettingen i bodsvalen — Fagergren hette han —
var inte mer än människa och måste hålla upp lite’
för att hämta andan. Då ropade Jonke genast
åt kockpojken:
»Du går genast in och kokar ett riktigt
julkaffe åt skepparn och folket från land.
Storkon-jakspluntan sätter du ävenså fram på bordet och
knaster och kritpipor. Sedan lagar du oss
kvälls-vard. Det blir risgrynsgröt med nysilad mjölk,
men laga så att du inte glömmer bort kanelen!
Så ska’ vi ha fläsk och palt förut och så ska’ vi
ha lutfisk, men kan du laga lutfisken då? — Gott
och väl! Gå nu och gör det där, men .se om att
vi få kaffe och konjak och knaster nu först.»
Då detta var sagt, tomsväljde skeppar
Fagergren mer än en gång och strök sig neröver
hak-tofsen. Han måste först ordentligen svälja ned
fortsättningen till allt ovett, som han ännu hade
på hjärtat och tungan. Till slut sade han något
skamset och långsamt:
»Som det är med ankaret, så går det nog an
att överta ett, som ligger här och skräpar med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
