Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra äventyret. Vid Bomarsunds erövring - V. Fyra märkliga besök ombord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 208 —
svenska fartyget. Ringen i Vickbom’ens ögon var
jämnt så stor. Kanske det ändå fanns ett och
varje av det han aldrig velat tro på?
Se där en man, som med fasta steg, upprätt
hållning och leende själ gick bort, i full
medvetenhet till den bidande döden ännu i sina
rosen-friska unga år.
Dock var han ännu något mer, som ej
fattades av dessa människor. De hade ej vidare
synkrets än till närmaste bergvinklar, kände ej
större tidsdjup än sin egen korta levnads, saknade
alltså varje mått att uppskatta storheten i den tro,
som den gammalsvenske ädlingen och hans fäder
borta i den stora förskingringen i långa tider
bevarat mot sitt gamla fosterland.
En och annan timma hade gått och så
anlände med båt från udden en välansenlig man,
den bistre länsmannen i Sund. Han skulle ta
igen baptisten Strandman, som den vettlöse
brofogden släppt i otid. Men då han gjorde min
att föra Fäldins gäst med sig till båten, ställde
sig de ryska soldaterna vid fallrepet med laddade
gevär och fällda bajonetter. Kommissarien
befallde, svor, hotade och rasade, men nu var det
stopp för honom själv att komma från bord, än
mindre föra bort den tillämnade fången. När
det led på tiden, måste båten till slut ro i väg
med någon budskickning efter hjälp ur detta
elände.
Kommissarien gav sig nu att ösa o.vett över
befälet ombord, som ej varnat för en så gemen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
