Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra äventyret. Vid Bomarsunds erövring - VII. Andra bullar till sist. En landstigen här mot Västfortet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 217 —
älskliga värdar! — Falkens kapten och styrman
gjorde sig ej värre oro än de andra. De dröjde
alltså vid dukat festbord, om än så visst ingen
bjudit kvar dem.
Natten mot den 8 augusti stannade äntligen
de bägge slarvarna ombord för att sova ut som
människor en gång. Detta var kanske en Guds
lycka för dem.
De blevo purrade fram mot hundvakten av
den förskrämde däckspojken. När de kommo upp
för att se vad det var, tycktes hela Fästningsön
stå i eld och lågor.
Natthimlen var blodfärgad vida omkring;
gnistrande rökpelare och uppdykande eldtungor
varsnades här och där bortom de skogsmassor, som
på närmare eller avlägsnare håll lågo kring
fästningsområdet.
Det lät som ett gnyende getingbo i allt detta
— kanske eldens prassel eller jämrande
människoröster? Ingen såg sig god att begripa det
hemska och hemlighetsfulla skådespelet. Det låg väl
närmast till hands, att fransman och engelsman
efter landstigning ställt till detta kalas?
Vick-bom’en och Jonke Fäldin kunde skatta sig glada,
att de sluppo vara med nu.
Dagen bröt småningom in.
Himlens mörka blod avmattades allt mer i
skärt och även detta förintades av den uppgående
solen, men alltjämt vräkte rökpelare och eldmoln
upp ur skogsmassan.
Båtar började komma, den ena efter den an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
