Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje äventyret. Kaparfejden - III. Vid skrädderskans gästabud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 287 —
»Walther också?» läto Figge och Pelle på en
gång som frågetecken.
»Jojo män», bekräftade hela den övriga
kretsen. Även baptisten Strandman tycktes ha reda
på detta.
»Si jag skulle nog ha fem hundra riksdaler
i skadestånd för oskyldigt häkte och allt»,
återkom jägarn. »Och sedan skulle jag ha igen dessa
tre hundra, som länsmansslarven tog av mig. Det
skulle ju vara en återstod av det jag hade rövat
Törnqvisten på. Och nu får jag nog se mig om
efter bägge delarna, förstås. Det blir att ta
gröt-vätet ur sjön nu — på hela fjolrcsan.»
»Men Walther förtjänar ju annars bra?»
trodde Pelle Enqvist, som nu började komma ur dåset.
»Hå, jag kommer åt nå’n björn, nå’n varg,
nå’n skälm då och då och sliter mig nog en fattig
styver ibland, men det är att ligga i som en hund,
för ingenting släpper till skinnet godvilligt.»
»Men så behöver väl Walther inte så mycke’
pengar heller?» trodde Pelle.
»Jaså, säger du det!» lät jägarn illparigt. »Väl
om så vore. Se, jag har nog en gruva, dit jag får
stoppa pengar och pengar och pengar åter igen,
men där tycks aldrig en botten finnas.»
Erika Bergman lade ner sömnaden över knäna
och såg upp.
»Är Walther gruvspekulant också?» undrade
hon med stora ögon.
»Jaha, si, min gruva, dä’ ä* min långa och
gruveliga process för att få sitta kvar på min faders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
