Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje äventyret. Kaparfejden - III. Vid skrädderskans gästabud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 294 —
lara. Lite och ingenting duger det till med
skjuts-ningen där, förstås», mente jägarn tro på.
Även detta var baptisten Strandman nöjd
med och" sken som en solvarg. Han och
fruntimren råkade nu i en livlig drabbning om
salighetsvägen. Under tiden tog Ulrik Bergman i
låg ton de andras uppmärksamhet i anspråk för
spännande ting. Efraim Pettersson hade redan
föregående dag mottagit sina två fullmakter,
som brittisk konsul och brittisk kapare.
»Se så där! Inte för under att han var en
sådan kaxe i dag», lät det i laget.
»Håhå», utbrast jägarn, »si då förstår jag
varför han ville leja mig.»
»Jaha, huru var det då?» undrade man
allmänt i laget.
»Hå, han bjöd 1,200 riksdaler banco i årslön,
matro. Det skulle bli en stor bevakning här i
hamnarna, här skulle knipas saltlaster, som gå på
Finland, och spannmålsskutor, som komma
därifrån. Jag svarade, att skojare har jag aldrig
tjänat och duger inte heller därtill.»
»Rätt så!» Ljöd bifallsropet.
»Men vad har den dar för väpning att komma
med som kapare?» undrade jägaren.
»Bara skräp!» försäkrade Ulrik. »En usel
skovelpadda till ångbåt, väpningen ett par grövre
namnsdagskanoner av grovt tackjärn, hans
artilleri springer för skarpare lösskott, men kanske
han kunde skrämma en oväpnad kofferdist. Ja,
ni ha hört nu vad folkplågarn där har i kikarn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
