Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje äventyret. Kaparfejden - III. Vid skrädderskans gästabud - IV. »En oborstad slusk till karl»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 300 —
sade i original och avskrifter. Det var de papper,
sora Carl Gustaf Pistolekors, härlig i åminnelse,
efterlämnat om den lappländska silverhålan och
annat mer.
Då jägarn återkom med Strandman till det
övriga sällskapet, lade alla märke till ett drag av
djup, drömmande belåtenhet hos den förre.
Strandman tackade genast för sig och var snart
försvunnen nere i skogsbrynet, men länge satt
jägarn tyst med det blida uttrycket över sig och
blicken svävande över berg och dalar hän mot
vida havsgattet, bort till fjärran syner, som lekte
för hans inre öga. Det var Lapplands långvatten,
fjällhedar, älvar och vattenstupor. Nu skulle
jägarn inträda som Strandmans kamrat vid
uppsökandet av Svarte-Lothens silverarv. Möjligen
detta kunde ge honom nog att sitta lagligen
tryggaä på sin faders grund och jord!
IV.
»En oborstad slusk till karl.»
Det vaT i gästrummet till stadens finare
värdshus, Casino.
Åtskilliga gästlag vid borden kring väggarna
sorlade i tobaksröken.
Bland andra satt »kaparen» Efraim
Pettersson i toddylag och överläggning med sin
advo-kat, den barske och knivige häradshövding
Grundvallsson, en gammal, livlig herre med
buskiga bryn och en vass spy fluga i ögonvrån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
