Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje äventyret. Kaparfejden - VII. Drabbning och fångenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 330 —
lilla nåden skall inte dra sig för den där
småsaken! Se på mej, jag är ju lugn, vet ja!»
Under Serafimes fortsatta jolmerier gick
man till »batteriet». Gamle giktbrutne båtsman
Larsson stod där mycket allvarstung vid sina
»batteriportar» och klumpiga trälavetter med
kilar och brassar. Bredvid honom stodo de tre
karlar, som skulle hjälpa till, den ene med
luntan, som han redan höll tänd, de andra två med
kilning och brassning. Och omkring det hela
sprang den lille och torre skeppar Strandlund och
fjantade uppi allt.
»Låt batterichefen sköta sitt, Strandlund.
Han har varit med i norska kriget och förstår
nog sin sak!» förmanade Efraim överlägset.
Ellida strök nu nästan midskepps om
briggen på någon kabellängds avstånd.
»Se så ja, nu kan det vara tid att preja
honom an», beordrade överbefälet. »Nu skall
lilla nåden vara med och se, huru det går till
att göra ett kaperi. Strandlund, giv hit roparn.
Tack!»
Och Efraim ropade med kraftig stämma över
till Ellida:
»Båt ohoj! Vart gå ni ?»
»Till Finland med några säckar salt»,
svarade en finsk stämma.
»Vilken äger båten ?»
»Nå de’ ä’ nu jag de’!»
»Vad heter du och varifrån?»
»Skeppar Isaksson ifrån Vasa!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
