Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte äventyret. Till underjorden - IV. Trumsiaren i språk med sina gäster - V. De kommo ej åter på den vägen...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 423 —
rådighet. Vem kunde väl tillmäta sig fullständig
visshet i en sak, så nattdunkel som denna? Deras
ögon hade ju skådat sällsamma spökevarsel i
denna underjords svarta visten. Varför kunde ej
sådana styras av vissa makter? Här var nog, när
allt kom vida, klokast att lita sig till den erfarne
och skarpsynte lappen, som kände ortens
förhållanden bäst. Detta sade ögonspråkct mellan
lutheranen och baptisten i den tryckande
kvällnin-gcn vid Underjordens port.
V.
De kommo ej åter på den vägen...
Man gick att reda sig kvällsvard och
natt-vila under lappens tjäll.
Länge låg jägarn i djup begrundan av sitt
underliga livsöde.
Genom oupphinneligt sluga råd hade han,
den ringe mannen, slagit den ohjälpliga
sprängkilen i den mest samhällsförstörandc anläggning
man i långa tider hört omtalas. Uppå detta var
nu även den mcncdiska skandalcessionanten, han
som drog de många godtrogne på fall, omsider
insatt på sitt behöriga rum och hans mångskövladc
bo i rättskaffens händer, som åtminstone gjort en
vacker början att ersätta de många störtade vad
de förlorat. Jägarns brottning med fribytarna
hade lyktat så, att den redbara fru Sofia
Pettersson, förra skrädderskan från Stadsbacken, änkan
efter den brutne Efraim, som skördades av ko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
