Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte äventyret. Till underjorden - V. De kommo ej åter på den vägen...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 425 —
För övrigt var väl också nu rättvisan skipad
på ett sätt, som räknade få motstycken inom den
kärlekslösa affärsvärlden. Men själv den, som
mänskligt att säga lett dessa under från tanke till
gärning, måste, för att finna penning nog att
skydda sin fäderneärvda jord och grund mot hjärtlös
vinningslystnad, träda ned på en mörk, försåtligt
slingrande fasans väg till Underjorden, övergå
dess svarta flod, genomspana döingamas
skumma värld, nattgastarnas gömslen, varulvens rike,
Helvetets förgårdar — rymder och nästen, som
kanske icke ens nåddes av barmhärtige Guds
beskydd! Så fattig var den rika världen, när
björnskytten Walther, de mångas hjälpare, en gång
behövde stöd för egen del! Och vem visste huru
färden kunde lykta! Möjligen var hans
levnadsstycke redan färdigt inför All faders rådslut?
Kanske skulle även han, likt dessa föregångare,
stupa för okända fasor i denna Underjord, utan
ett ord av välsignelse över sitt stoft, utan att så
m,ycket som en suck i nattvinden skulle nå
människornas värld med aningen om hans öde!
Mycken aktning och djup vänskap befästes
under dagarnas lopp mellan de två gästerna och
den skarpsynte siaren Sjul. lian hjälpte dem i
ordning med deras svarta offer under strängt
iakttagande av alla former, främst en uppmärksamt
aktgivande, högtidlig andakt. Till gengäld för
väntjänsten döpte Strandman därpå offermästaren
vid Ilades-älvens strand, stor sak i årstidens kalla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
