Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsteckning öfver Esaias Tegnér af F. M. Franzén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans vacklande helsa förstämt hans ömsom glädtiga,
ömsom svårmodiga lynne, så har han, sedan Frithjof
utkom, blott tillfälligtvis låtit höra sin lyra, som
likväl ej röjt någon förändring i de toner, med hvilka
hon är van att på en gång intaga och förvåna.
Ännu hoppas han dock att han fulländar, ibland andra
större poëmer, ett länge efterlängtadt, hvaraf han
lemnat hänförande prof under namn af Gerda. Sjelf
behöfver han dock icke för sin ära mer än hvad han
redan åtnjuter, såsom ett af de nyare tidens yppersta
snillen.
Att våga en karakteristik af Tegnér såsom skald,
tilltror sig icke författaren af denna lefnadsteckning,
till hvilken den icke heller nödvändigt hör. Men
skaldens eget omdöme öfver orsaken till hans popularitet
måste i dubbelt hänseende väcka uppmärksamhet,
såsom en karakteristik både af hans sångmö och af
honom sjelf. Se här hvad han derom yttrat.
»Svensken liksom Fransosen älskar i poesien
företrädesvis det lätta, klara, genomskinliga. Äfven det
djupa fordrar han, ja, värderar; men det skall då vara
ett genomskinligt djup. Han vill kunna se guldsanden
på vågens botten. Allt grumligt och mörkt, som ej
ger honom någon klar bild, vore det än så
djupsinnigt, är honom vidrigt.»
»Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta»
tror han, och klarheten är ett nödvändigt vilkor för
allt som skall verka på honom. Härigenom skiljer
han sig ifrån Tysken, som till följe af sin kontemplativa
natur, icke blott fördrar utan äfven föredrar, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
