Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig hit, och tvenne hennes systrar stodo på vakt för
att varna mig, ifall jag skulle synas till, och ville hon
Margaretha om allt underrätta, på det hon icke,
drif-ven af fruktan, skulle gå från torpet för att på
prest-gården inenniskor uppsöka.
Svårligen slagen och bedröfvad, hade dock
Margaretha tanke för mig och bad Maja gå hem, för att
bättre passa på mig, än hennes yngre syskon vore till
sådant att lita uppå, och blef hon så åter ensam.
Dock styrktes hon af en förtröstande bön till Herren
Gud, som gaf henne lugn och tillförsigt åter i detta
stora elände och vedermöda.
Kom jag så för att gå till prestgården, men sade
Maja redan långt bort på vägen, livilka farliga gäster
der voro, och visade mig vägen till torpet, och var
det som om jag sett Margaretha räddad från en stor
fara, när jag åter såg henne. Kunde jag mig nu intet
längre styra, utan slöt jag henne i mina armar, och
talade kärligen till henne och bad henne i denna så
bittra och så sälla stunden säga mig om hon hade
mig kär. Och med sakta, men klar röst, svarade hon
mig: ,.ja, Magnus, ja.„ Och hade jag i fröjd velat
brusa och storma, men dertill var icke tid, utan
måste vi bege oss bort, och kunde jag ej ens få vår häst
från prestgården, utan hade jag velat på mina armar
bära henne, men tillät hon mig icke, och började vi så
vår besvärliga vandring.
Natten var mycket mörk, men kornrno vi snart
från gångstigen på en bredare väg, som nu höll på alt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
