Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi hade ej gått långt, då vi kommo till
stranden af hafvet, och jag visade åt Margaretha den mörka
rand, som åt en sida syntes på långt afstånd. Det
var dit vi skalle sträfva, och kände jag att bloden
vek från mitt ansigte härvid; men i detsamma, och
liksom hade vi öfverenskommit, knäppte Margaretha
tillhopa sina händer, och jag blottade hufvudet, och
stodo vi så båda en stund bedjande, och öfver det
omätliga isfältet låg en tystnad som i grafven. Sedan
fattade jag Margarethas hand, och utan ett ord
började vi vandringen.
Som en klar spegel låg sjön for oss. Vattnet, som
legat samladt på isen, hade nu derunder sjunkit.
Dagen var kall, och solen hade icke orkat den under natten
uppkomna isgatan uppsraälta, hvilket var vår lycka,
ehuru det var ganska besvärligt att i denna halkan
vandra, och den kalla hafsvinden genom våra tunna
kläder bet, ithy att våra pelsar lågo qvar på
prest-gårdeu.
Torde vi väl en half mil så hafva vandrat, då
vi långt bort på isen sågo folk, som kommo från
holmen; och var det en icke ringa hugnad att se, det
isen derborta ännu höll, ty den skulle der vara
svagare, men der vi hittills gått, mente min sagesman,
att man till och med köra kunde. Tycktes också
Margaretha bli helt upplifvad af att se folk; hade
dock tillförene alls icke klagat, ehuru jag väl sett,
huru hennes ögon hvarje stund afståndet till holmen
mätit. ✓
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
