Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det en hastig snck smög sig öfver hennes läppar.
Derpå började hon med temmeligen stadig röst
berättelsen om sin äfventyrliga färd.
Fru Catharina satt uppmärksamt lyssnande. I
början gjorde hon stundom ett kort inkast, eller en
fråga, och satt slutligen alldeles tyst; men den
alltmer mulnande blicken tillkännagaf i vexling oro,
missnöje, vrede och sorg. När Margaretha omtalade sitt
löfte, att tillhöra Magnus, då blixtrade åter en stråle
af vrede i fru Catharinas öga, och hennes hand krossade
tungt en framför henne på bordet stående, liten korg
af med silke omspunnet papper, med hvars
förfärdigande Cecilia under tillfrisknandet sysselsatt sig. Dock,
snart såg hon åter stolt och lugn upp, liksom om hon
redan i verkligheten krossat den ingångna
förbindelsen, såsom hon gjort med korgen.
Margaretha bleknade mer och mer, allt som hon
nalkades slutet af sin berättelse, mötet på isen med
den gamle presten, och de budskap, han medförde
från holmen. ,,Nu,“ fortfor hon, ..gafs för oss ingen
tillflykt mera. Att återvända var omöjligt. Huru kunde
jag dervid se annat, än det gifna, att bortsläpas af
dem, som förföljde mig och lemnas till pris åt vilda
fiender? Hellre måste jag välja, att med den, som
hittills så ädelt beskyddat mig, dela om än sjelfva
hungerns fasor, dem han ock endast för min skull utsatt
sig for, ty lätt hade det varit för honom att
undkomma, blott han ej haft mig att sörja för. Men ensam
lemnad med honom för månader, kanske ända till dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
