Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ring, upptogs i broderligt förbund af svenskarne, och
att Sverige ädelmodigt gaf Finland lagar, bildning, ocb
framför allt kännedom om Gud.“
„Cecilia, nej icke var det min mening att i
Sveriges förhållande emot Finland, hurudant det än må
hafva varit, söka ursäkten för min tjenst hos den
monark, hvilken nu endast som eröfrare beherrskar vårt
land. Men kanske funne du mig ursäktligare, om du
kände mina skäl. Någongång skall jag för dig
omtala min lefnads skiften, kanske skall du finna
mycket annorlunda då.“
„Nu, ack nu, bäste Johan,“ sade Cecilia lifligt.
„Vi äro här så ostörda. Aftonen är så vacker.“
„Nå ja, må så vara; den är icke lång min
lefnads saga. Jag mins mig hafva berättat dig, att min
• mor, sedan hon råkat i fattigdom, flyttade på landet
och snart vande sig att, genom inskränkande af alla
onödiga utgifter, göra vår ringa förmögenhet tillräcklig
för det angelägnaste. Jag var ännu helt liten och fann
mig väl, ty då jag hade min goda mor och mat for
dagen, saknade jag intet. Men dä utbröt den
förfärliga farsot, som ödeläde vårt land de sednaste åren af
det förflutna århundradet, sedan missvext och
hungersnöd forut härjat till den grad, alt för farsoten
intet syntes qvar att taga. Min mor föll ett offer för
pesten. Gråtande vandrade jag ur vår ringa boning,
for att söka hjelp hos någon af grannarne. Jag gick
från gård till gård. Döde eller med döden kämpande
mötte mig i alla hem, förtviflans stelhet hade gripit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
