Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mer. Vet du, när Johan talar riktigt bra och vackert,
då hör jag så ofta på honom med glädje och tänker:
så, ja jnst så skulle Carl säga, om han vore här, så
måste han tänka; och då är det mig som en helsning,
ja nästan som om han sjelf skulle vara här. Ser du,
derföre håller jag så mycket af Johan, ty just sådan
måste Carl nu vara som man, det kan jag så väl tänka
mig. De två dagarne, han var här nu sista gången,
var det som om jag ej kunde bli rätt bekant med
honom, så stolt och manlig han då såg ut; och ändå
var han för mig densamme, som jag så hjertligt
hållit kär, sen jag var —, ja väl, blott ett barn, och
ban gosse och yngling.
„Cecilia, Cecilia, akta dig att ej för mycket hålla
af Johan, hvem vet huru belåten Carl vore dermed."
Cecilia skrattade. „Nå, nu är du rigtigt lustig,
Johan är ju just som en bror till oss. En sådan må
jag väl kunna hålla af, och tycka att han är riktigt
bra och präktig; bara han icke skulle vara i rysk
tjenst. Hvad skulle Carl bry sig derom? Såsom jag
håller Carl kär, kan jag ju aldrig göra det med
någon annan. Vore han än en brottsling, honom måste
jag ändå älska, om jag än ej ville det, honom, som jag
älskat långt innan jag sjelf visste det, och det så
riktigt djupt, i botten af mitt hjerla, att han varit
liksom den grund, på hvilken mina tankars alla bilder
framträdt, och tillika den dag, som gett ljus åt alla
dessa bilder. Men Johan, han är för mig en bror,
ja en lärare, han öppnar för mig en hel verld af nya.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
