Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
afsked, Tattade denna med sin skrynkliga hand
Cecilias fina, späda, och sade: „fröken, Iyss till mina ord.
Fäst dig ej vid honom der, fast hans ögon brinna mot
dig. Det axet faller som grönt, innan skördetiden
kommer, och sorg far den honom älskar.”
..Hu, så da talar,“ sade Cecilia.
„Gud skydde dig fröken, att inga sorger må
fördunkla dina klara ögon!“
Afven Cecilia lemnade nu stugan, men ett dunkel
hade lagt sig öfver hennes inre. Månen lyste skär
och klar öfver landskapet, innan de unga kommo hera.
Fru Catharina satt, väntande deras ankomst, med ljus
upptända i rummen.
„Broder Johan,“ sade fru Catharina, sedan nn
alla satt sig färdiga till samspråk, „vi hade hoppats
att åter få se och omfamna alla våra kära der borta
i fäderneslandet, men enligt livad du meddelat oss,
måste vi ännu försaka denna glädje. Ar ha gått och
skola ännu kanske gå förbi, innan jag får höra af
t
dem. För något år sedan kom en af våra
anforvand-ter, Carl Lejonankar, en ung man, som vuxit upp i
vårt hus, men sedan flyttade öfver till Sverige. Nu
var han dock stadd på återresa dit, norra vägen om,
efter att i en fråga om några högre fångars utvexling
hafva varit rest till Petersburg. Vid förbifärden
besökte han oss. Han kunde ej dröja mer än ett par
dagar, men jag fick då underrättelser, ehuru ej
alldeles färska, om min son och öfriga anlorvandter; sedan
dess vet jag af dem intet. Jag lider af min ovisshet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
