Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kanna skönja. Hvad som blef af våra vägvisare vet
jag ej, hvar och en slräfvade så godt han kunde, och
hördes nästan intet ljud af folkel, utan tego alla och
stretade framåt. Den, som tröttnade, var ohjelpligen
förlorad i kölden och snön. Slutligen inbröt natten,
görande fasan ännu större. Men mot morgonen
minskades yrvädret, och de, som ej för den föregående
dagens besvärligheter underdukat, sökte att genom
signaler hvarandra återfinna. Kölden var omenskelig,
och så långt ögat kunde se på fjellarne och deras
branter fanns intet träd; men ännu hade somliga qvar
sina vapen, äfven en och annan släda fanns, som ej
var så djupt insnögad, att man den icke kunde se,
och hvars körare antingen var död, eller, sedan hästen
intet mera orkat, bjudit till att tiil fots framkomma.
Af gevärskolfvar och dessa slädor gjordes brasor, hvar
man dem kunde fä att brinna, i klyftor eller bakom
drifvor. Liten värma fick man sålunda, men bättre
än ingen. Vi måste åter i rörelse, slutligen fingo vi
börja att nedåt stiga. Blott några fa hundrade voro
vi qvar, då vi märkte oss vara nedkomne på en elf:
men hvar vi voro, eller hvart åt vi skulle taga vägen,
det var icke godt att veta.
Nu började några påstå, att vi upp emot eliven
gingo och oss sålunda endast i fjellen fördjupade. Tog
jag hastigt min plit, som jag ännu hade vid sidan,
och började dermed hngga uti isen, och hjelpte mig
tvenne andra utan att säga ett ord. Fingo vi så snart
se hvartåt vattnet lopp, och kommo så ändteligen till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
