Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne hjertligt till sig och sade: ,,Margaretha, du ar
ju helt upprörd, sansa dig min syster!“
Göran hade i sin glada ifver ej blifvit varse den
djupa blekhet, som fallit öfver fru Catharinas ansigte,
då han nämnde Malm vid namn. Det oförmodade af
hans inträdande träffade henne först som ett högst
obehagligt slag. Dock, sedan hon ett ögonblick
hunnit sansa sig, fann hon alt hon borde säga något, men
emot vanan hos en person af hennes bestämdhet fann
hon nu alldeles icke det lämpliga ordet.
En djerfhet utan like syntes henne detta besök
vara, äfven om den ovälkomne vore der för att
af-säga sig alla anspråk i afseende å Margaretha. Men
som en verklig fräckhet ansåg hon det, om han ännu
ville göra några påståenden gällande.
Magnus blef dock den, som först fann sig efter
öfverraskningen. „Nådiga fru,“ sade han, „icke skulle’
jag så här inträngt mig i edert hus, och det dertill
på en helig afton, men till min ursäkt måste jag
anföra, att jag ej visste hvart jag fördes af den, jag nu
först finner vara unge herr Göran Doije. Men dä jag
nu engång kommit, ehuru på ett mindre passande sätt,
kan jag livarken qvardröja, eller skiljas hädan, ulan att
hafva framfört det ärende, som jag i alla fall inom
få dagar här skulle hafva andragit. Jag är nemligen
rest hit till orten, för att hos min Margarethas
släg-tingar anhålla om deras samtycke, att få hemföra
henne, som redan i flere är, genom Herrans
välsignelse, varit min maka.*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
