Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 12.
Ofver Cecilias glada lycka började standom skymta
en liten skugga. Hon visste ej sjelf rätt hvad det
var, men hon kände en obestämd oro, och hon
förebrådde sig den såsom ett af medgangen bortskämt
barns obelåtenhet. Hon ägde ju allt, hvad hennes
hjerta kunde önska, hon hade ju ej ens i sina
drömmar kunnat tänka sig Carl behagligare och älskvärdare
än han var; och dock, hvårföre var det stundom som
om hon skyggat tillbaka för att undgå att vidröra is,
vid uttryck, som undföllo honom. I politiska ämnen
syntes han stundom vara af olika tanke med fru
Catharina, men undvek dock alltid med fin artighet
hvarje motsägelse, och svängde genom någon behagfull
vändning om samtalet, så att hon ej märkte det, och
äfven Cecilia ej rätt visste huru Carl mente, ehuru
hon dervid kände ett visst obehag. Det var ofta, som
om hon sträfvat att se i botten af hans själ, men
hon sade sig sedan åter, att om än hon borde vara
för honom helt öppen och klar, finge hon ej fordra
detsamma af honom. Och dock plågade det henne,
hon tyckte stundom alt hon nu kände honom mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
