Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bekymrad svarade Cecilia: ,.jag är alldeles
bortkommen med detta. Hvarför gör man mig sådana
skänker, hvartill all denna artighet, hvad vill det säga?
„Åh, bry dig ej derom, min lilla förtjusande brud,
och tänk endast på huru detta smycke skall förhöja
din fägring i afton. Stora saker, som angå rikens
förhållande till hvarandra, hvad röra de ett ungt,
vackert fruntimmer. Blomstra dervid några blommor för
dig, så plockar du dem blott, och har ingenting att
göra med den jordmån, hvarur de uppspirat.“
„Nej, Carl, nu talar du så, som jag ej älskar att
höra dig lala. Vare sig i del stora eller det lilla, så
vill jag bjuda till att, så godt jag förstår, söka det
rätta, och se,11 hon löste smycket ur sitt hår, der
Carl fästat det, och nedlade det i dosan, „jag vet ej,
jag förstår ej, men jag anar att detta ej bör tillhöra
mig, och på mitt hufvnd hvilar det aldrig, så länge
jag det tror.11
„Så stolt, så spotsk,“• smågycklade Carl artigt,
hvilket åter misshagade Cecilia såsom svar på hennes
rena allvar. Men hon tillade ännu med samma
allvar: „Carl, svara mig rigtigt och sannt, är det rätt,
är det ärligt att behålla den der gåfvan? Får jag
icke återge den?11
„Ah, min täcka brud, icke behöfver du vara så
blygsam och tro att dina ögons glans fördunklas af
juvelernas. Min önskan är att du icke gör dig till
ett mål för åtlöje och tadel, genom alt begå den
oartigheten att återsända smycket.*1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
