Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
synas ljus. Jo, fröken, jag skall då ännu se dig,
sedan farväl.11
Om aftonen samma dag skulle bli stort nöje för
ungdom, „med masquerade och mycket upptåg,“ som
det hette. Carl ville att Cecilia skulle föreställa Mi-
nerva. Så späd och ynklig hon än föreföll sig, ville
hon dock ej vara honom emot, då hon så lätt kunde
göra honom till viljes. Sjelf skulle lian bära
krigsgudens drägt. Det var en, af tidens älsklingsidéer alt
föreställa furstliga hrndpar under bilden af Mars och
Pallas, hvilket väl var anledningen till Carls val af
kostym.
- Sedan Cecilia hemkommit från sin färd till Vappo,
begaf hon sig upp i den stora nya byggningen, der
hon nu bebodde ett litet kabinett, ehuru det
egentligen var först med aftonens fest det nya huset, med
sitt ståtliga brutna tak och sina otaliga små fönster-
rutor, skulle invigas. Nu satt hon i sin lilla kammare
med sitt arbete i handen, men nålen hvilade, och
hennes blick utvisade, att hennes tankar ej voro
sysselsatta med sömmen. Dä inträdde Carl, och hennes
hand började mekaniskt att då och då taga ett stygn.
„Kors hvilken flit, du syr ännu i dag,11 sade
Carl med sin vanliga belefvade grace. Cecilia log
svagt. „Det är dina brudgumsmanchetter,11 sade hon.
Carl besåg dem, beundrade det fina, spetslika arbetet
och tackade henne på förhand för den glädje, hon
beredde honom o. s. v. Men innan han hann sluta
meningen, sprang Cecilia upp, och ropade till. En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
