Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
kritiserade och moraliserade gerna, isynnerhet ung
domen. Och dä jag under den tiden (det var ifrån
mitt 6:te till 9:de är) var något yr och oordentlig,
så Innfva de slösat på mig många förmaningar. Jag
var rädd för dem, men likväl gladde jag mig när de
på onsdags och lördags eftermiddagarne högtidligt
kommo gående ifrån staden. Både de och min mor
hade då icke någon skola och alla tre kunde uti det
gröna förfriska sig, och voro Schmiederna då alltid
afmält och högtidligt glada. Men det var egent
ligen icke åt Schmiederna jag gladde mig; det var
åt den lilla Anna Gilo, en liten vacker Hicka, som
var ett år yngre än jag. Hon var alltid med, och jag
fick leka med henne, sedan hennes mor och moster
gifvit oss några allvarsamma förmaningar.
Den lilla Anna blef kärare och kärare för mig.
När jag lekte med henne, undvek jag gerna mina
öfriga lekkamrater, af rädsla att lilla Anna skulle
tycka om dem och visa sig lika vänlig emot dem som
emot mig. Jag var den liden i besittning af en
liten rödmålad vagn. Anna åkte gerna, och jag har
dragit henne, ofta med öfveransträngning, och ändock
med innerlig fröjd, isynnerhet när hon, af glädje att
det gick så fort, klappade i de små händerna. Jag
hade äfven en liten blå och zinoberröd målad armstol.
Uti den fick ingen af mina kamrater och vänner sitta,
men var Anna hos mig, så tillhörde stolen henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
