Fyrväplingen. Vers och prosa / 67 (1855) Author: Fredrika Bremer, Thekla Knös, Louise Müller, Daniel Andreas Joakim Müller Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Än mossbelupna träden, gråa klippan Bredvid. Det funnits andra helga män, Som icke ansett godt att lefva så. Men låt mig ofta draga mig tillbaka 1 enslighet, att i din tysta närhet Min svaga dygd må samla nya krafter. Dess fiender, passionerna, ej våga Sig hit; de fly för dina ljusa fotspår, De darra, äro stilla. O min Gud, När du med stormen tukta vill din verld, Med blixtar lysa upp din mörka himmel, När hafvet på ditt bud ses öfversvämma Båd’ stad och land: hvem bäfvar icke då, Och glömmer allt sitt stolta öfvermod, Sin strid, sin dårskap, sin fåfänglighet, För tecknen af den makt, som styrer allt! O, från din vredes anblick spara, huld, Mig och de mina; låt oss ej behöfva De vilda elementers raseri Att lära, hvem det är som styrer dem. Och må det bli vår lott att fridfullt skåda I denna skog ditt milda majestät, Och bringa tyst vårt lif i harmoni Med helga ordningen af din natur.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>