Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skade hon. "Farväl, Wilhelm! vi råkas snart: — vi
förstå hvarandra. Allt är godt!"
Wilhelm! så hette min far, — irrade hennes
tankar? Jag lemnade den sjuka, som nu, sedan
hon fått lösning på sitt lifs mörka gåta, tycktes
vilja lemna jorden.
Alice räckte mig sin hand.
"Jag kommer tillbaka”, hviskade jag, och vagnen rul
lade bort. Länge såg jag henne stå i den öppna
dörren, men vägen krökte sig, och den gamla bygg
naden doldes af träden. Huru rika tankeämnen hade
ej de timmar jag tillbragt der skänkt mig!
Jag for förbi den lilla kyrkan och lyfte omedve
tet på hatten, för alt helsa den. Minnet af Alice
följde mig som en engel; de melodier jag hört från
Brigittas cittra, uppdykade i min erinring och satte
toner till mina stilla tankar.
Hur underligt var det ej att väckas af rasslet
på en stads stengator och hvimmel af minniskor.
Månader förgingo, men mina minnen lefde under snön.
Då det blef vår, reste jag åter till det ensliga hem
met i skogen. Mitt hjerta klappade då jag såg kyrk
tornet höja sig öfver skogstopparne. Jag skyndade
upp på kyrkogården; på en grafkulle stod ett enkelt
kors med namnet "Brigitta.” Hon hade då slutat sitt
ensliga lif.
Jag lutade mig ned och lade min hand på det
mjuka gräset; då jag reste mig upp stod Alice fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
