Fyrväplingen. Vers och prosa / 94 (1855) Author: Fredrika Bremer, Thekla Knös, Louise Müller, Daniel Andreas Joakim Müller Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

DEN GAMLA EKEN.

Tyst och tankfull gick jag under gamla ekar i en lund; Ville njuta höstens skönhet i den stilla aftonstund. Föll ett gulnadt blad, så talte sakta det om sorg och harm, Gömde sig i våta gräset invid jordens kalla barm. Tröttad satte jag mig neder vid den gamla ekens stam, Och mig var som om jag tydligt ekens tankar der förnam. Genom trädets glesa krona höstens ande flög så kall, Bladen susade och eken talte så vid deras fall: ”Nio hundra unga vårar hafva räckt mig hvar sin krans; Nio hundra dystra höstar ha’ beröfvat mig min glans; Nio hundra kalla vintrar strödde öfver mig sin snö, Och jag somnade med bäfvan, hvila liknade att dö.” ”Tusen stormar med mig brottats: alltid öfvervann dem jag; Hundra blixtrar molnet slungat mot min famn vid åskans slag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>