Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
nade hon upp ur sin förstening, uppgaf ett vildt skrik
och skyndade till byn. Med darrande läppar ankla
gade hon sig som sin sons mörderska; man trodde
henne vansinnig. Men då man utanför hyddan fann
den blodiga gossen ännu leende, som i söm
nens frid, blef modren gripen och arresterad. Hon
bekände allt, och bad att få dö. Hon ångrade djupt
sin synd, sin misstro till Gud, sin sjelfrådiga förmä
tenhet att ingripa i hans styrelse, sitt andliga hög
mod att tro sig en hjeltinna, då hon var svag och
brottslig, sin förblindelse att trotsa Guds bud. Bit
tert begret hon sin missgerning och kände hela vid
den af sin skuld.
Dyster och trotsig salt Knutson på fästningen
bland vilda, hädande olyckskamrater, då fångvaktmä
staren berättade honom alt hans hustru snart skulle
afrättas och att hon mördat sonen, för att han ej
skulle gå i fadrens fotspår. Detta sades med kall
likgiltighet och åtföljdes af de andra fångarnes gäckerier. Knutson bleknade och begärde, som nåd, att
få sitta i ensam cell. Han fördes dit. Här veknade
hans hårda hjerta, och ångern genomträngde hans
själ. Allt det onda han förvållat tryckte honom till
jorden; han bad att få dödsstraffet i stället för fän
gelset. Denna bön beviljades, och sedan en värdig
prest beredt honom till döden, skulle han föras ut
på afrältsplatsen, samma dag som Elin Persdotter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
