Fyrväplingen. Vers och prosa / 116 (1855) Author: Fredrika Bremer, Thekla Knös, Louise Müller, Daniel Andreas Joakim Müller Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Och jag ser på hennes späda frö. Hvilket under! I den lilla punkten Hvila inneslutna, rot och blomma, Skönhet, harmoni och läkdomskraft. Lilla fröet bärs af sex små vingar, Flyger som en engel genom rymden, Sjunker sakta ned i jordens sköte, Vecklar ut sitt dolda lif i grafven; Blickar upp och ler mot höga solen, Dricker ljus och helsa ur dess strålar, Samlar safter, som så ljufligt lugna Sjuka nervers plågsamt spända strängar. O, om så min tanke finge ila, Buren lätt af sångens skära vingar, Finge blomstra — i ett menskohjerta, Sprida lugn, och gjuta ljuflig tröst! Och jag landade vid lotsens hydda. Friskt och modigt var mitt hjerta vordet, Ej jag klagade att vida jorden Skönhet bär, som icke jag får njuta. Tacksam fann jag, att min korta lustfärd, Lilla fröet, lotsens arma hydda Ägde mera poesi och skönhet, Än jag arma mäktade besjunga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>