Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
skummande vägor. denna brusande ådra från naturens
hjerta. Än fäste sig lians blick på de liitta regn
bågar, som skimrade och försvunno i skummet och
stänkte guldstoft, rubiner och smaragder bland snödoftet och perlorna. Han trodde sig se hafsfruns
hvita arm, som utströdde dessa skatter för att bjuda
honom dem, se hennes fladdrande slöja och höra hennes
lockande, hviskande sång. Än var det vilda natur
makter, som brottades så alt vattnet stånkte på hans
kind; åter skimrade slöjan och sången lockade. Han
var nära att släppa grenen och störta i trollets kalla
famn, då en röst från berget ropade honom. Han
vände sitt liufvud och såg en gammal man, med isgrått hår och skägg, hvilkeu långsamt höjde sig ur
jättegrytan, som om han framgingc ur bergets inneista. Stödd på sin slaf nalkades han Einar, räckte
honom sin hand och ryckte honom med en befallande
åtbörd från den farliga platsen till en trygg, mossbeklädd sten.
"Yngling”, sade gubben, och såg skarpt på ho
nom, "du bedrager dig: hon är icke der! Necken gäc
kar dig! — hon är ej heller i skogen, der du sökt
henne, ej i guldglansen, der min bror sökt den slum
rande sköna: — men jag vet hvar hon äi, jaD vill
säga dig det, men tyst, tyst!” Han såg sig omkring
med en vild blick; en rysning genombäfvade Einar
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
